Musik-startup

För att mycket löst parafrasera Karin Boye:

Ja visst är det trist med statistikens brister
När man en investerare mister

Men innan vi börjar, först en sedelärande historia:
Musik är en inte helt oviktig del i mitt liv. Lyckligtvis insåg jag dock i späd ålder att den musiken jag skapar och som gör mig lycklig, sannolikt inte kommer hjälpa till att skapa den ekonomiska trygghet som även den är en inte oviktig del i allas liv. Således: Musiken har förblivit en hobby och utgift, snarare än en intäkt. Detta har varit till gagn för alla.

Ibland dyker det upp tillfällen som känns lite för bra för att vara sanna, som när en otroligt creddig musik-app¹ behöver hjälp med growth och jag lyckas landa det; det var lite som att det vilsna lammet äntligen kom hem.

Men det var ju inte så. Det visade sig att all data var skuren på ett sätt enbart för att kunna skapa underlag för investerarpresentatioenr eftersom företaget helt levde på cred och nyemissioner. Tack vare en enorm uppmärksamhet i App Store skapades ett trafikflöde som var lite som en gate på Gatwick. Och precis som alla som bordar ett plan, så lämnade de även appen när de landat, för att aldrig mer återvända.

Undantaget en handfull människor som spenderade orimligt mycket tid på appen. Det visade sig senare vara de anställda, när jag filtrerade ut IP-adresserna.

Så, när jag hade fått en tydlig bild av vad det var som hände försökte jag kommunicera det genom att skapa lite olika diagram. MAU/DAU är en klassiker bland startups, och just den här var helt extrem, eftersom i princip ingen stannade längre än 24h. Noll retention. Min poäng var att growth kanske inte var rätt fokus, utan att hitta det som kallas Product market fit, dvs något som får folk att fortsätta använda appen. Men de hade ju skurit i datan så att de hade sin lojala målgrupp, och utmaningen var ju bara att vaska ur fler av dessa. Problemet vara bara att, ja, de som använde appen mest var betalda att använda den. Föga förvånande visade sig väldigt få vara beredda att betala för den.

Vilket är synd, för den var fantastisk. Svårt nischad, och dyr. Men fantastisk.

Återkopplingen på mitt diagram? ”Kan du få kurvan att peka upp? Investerarna gillar inte såna där diagram”:

Där någonstans började jag fundera på sätt att skjuta ut mig ur uppdraget – och i den vevan blev jag för första gången varse vad en riktigt toxisk kultur faktiskt är.

Jag har sagt det förr: En startup är något som är för tråkigt för att var en hobby men för olönsamt för att vara ett företag.

I just det här fallet hade det varit fantastiskt om det kunde få leva vidare som ett open sourcat hobbyprojekt, eftersom produkten var fantastisk. Men ur ett investerarperspektiv fullkomligt vansinne, som alla bra hobbys.