Algoritmer och KPI:er påverkar oss. Inte alltid så fantastiskt bra
För några år sedan var LinkedIn ett fantastiskt verktyg, framför allt för mig för att skaffa nya kunder. Bara genom att posta väldigt lågintensivt om sådant jag tycker är intressant, lyckades jag hålla mig tillräckligt top of mind hos många potentiella kunder för att de skulle höra av sig när behov väl uppstod. ROI:n på de relativt få inlägg jag gjorde var, kort uttryckt, spektakulärt. Ser man även till hur relativt lågt engagemang de väckte, blev det ännu mer intressant.
Sedan en tid tillbaka är det dock tydligt att dwell time premieras. Inte så konstigt, LinkedIn lever på annonsvisningar. Att få dig att stanna kvar och doomscrolla blir själva kärnverksamheten. Och i takt med att sådana som jag postar mindre, måste det utrymmet fyllas ut av andra, vars enda syfte är uppmärksamheten.
När jag noterade att den gamla sortens inlägg heller inte genererade någon synlighet, utan istället var det kommentarer på andras inlägg som fick fötter, då börjar syftet någonstans försvinna. På samma sätt som jag raderade mitt Facebook-konto för att det till slut bara var en dead internet-sörja, så är LinkedIn i dags dato en helt autoidisslande LLM-ekokammare, med mänskliga operatörer som skickar iväg automatgenererade svar på automatgenererade inlägg.
Att skapa synlighet i ett sådant sammanhang blir hart när omöjligt, och det är istället ren konsumtion av lågkvalitativt innehåll som premieras.
Så jag avslutade kontot.
Vad hände?
Nästan omedelbart ersatte jag konsumtionen med produktion. Det vill säga, jag gick tillbaks till rötterna och började blogga igen.